Idag har vi tillsammans suttit och sett två olika delar av en dokumentär om Mediehistoria.
Hur var det när radion och Tv kom till Sverige med inslag av telefonens historia.
Kvinnorna var sedda mer som objekt än i dagens mediesamhälle. Överallt var det otroligt mansdominerat. Kvinnorna användes mest som "skyltdockor" och fick inte vara delaktiga i utvecklingen. Deras största ansvarsområde var inom servicen, så som i telefonväxeln eller som sekreterare.
Männen hade i större utsträckning viktigare roller i utvecklingen av radion och tv och undertiden också telefonen. De var allt från forskare till direktörer. Inte för än på 60-talet såg man inte någon kvinnlig reporter eller programledare. Och när det väl kom så blev det stora protester från många håll. Men som tur är insåg många snabbt att det behövdes för att utvecklingen och demokratin på arbetsmarknaden skulle fortsätta.
Man hade stora förhoppningar på att medierna skulle agera folkbildande när tvn och radion kom. Det var först på 60-talet som man började ha större planer för radion och televisionen, tex. Som användning i skolor och tv i fickformat etc. Programledarna uppfattades ofta som osäkra. Det fanns ingen standard som sa "hur" de skulle agera på inspelningar och under direktsändning. Det kändes mer stelt över lag, men tv och radio var ju både dyrt och avancerat så det är inte konstigt att det var väldigt seriöst. Ju mer tekniken utvecklades, ju mer bekväma blev programledarna. Man var väldigt formell och artig, men använde språket på ett mer tilltänkt sätt än vad man gör idag. Dagens programledare har mer frihet och kan med använda mycket mer humor är tidigare. Dagens programledare utmanar även mer och tänjer ständigt på gränser.
Vi tyckte att det var väldigt många inslag som kändes väldigt utdragna. Musikinslagen var långa och kändes poänglösa. Inslagen där de visade mer tekniska lösningar kändes intressantare och mer välarbetade. Det kändes också som fel perspektiv på dokumentären då den inte var uppdaterad. I dagens läge hade man antagligen haft mer förhoppningar på medieutvecklingen, medan dokumentären vinklade en större rädsla. Men antagligen är
Eftersom vi fick frågorna innan vi tittade på filmen koncentrerade vi oss mer och vi fick ett mer kritiskt öga. Frågorna gav mer fokus och resulterade till att vi blev mer selektiva i vårat tittande. Vi la också extra krut i att ta del av svaren som faktiskt fanns mer eller mindre genom hela filmen.
Grupp nummer 10 bestående av Niclas Skoglund, Mikaela Sandström, Ylva Utterström, André Söderberg, Carolina Martell och Karl Yttermyr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar